Therese af Geijerstam
En lång väg..
Precis så här kan livet kännas ibland, som en enda lång väg och du ser inte slutet. Som en evighet.
Vart leder vägen?
Hur långt jag än går känns det som jag aldrig kommer nå vägens ände. Varför tar det sån tid?
I många år har jag önskat att mina sömnproblem och tankar tar slut. Det går hela tiden upp och ner, som i en berg och dalbana. Ena stunden känns det som jag nästan nått toppen medan i den andra är jag på botten. Förr när det var som värst var jag ständigt i botten, utan att det kanske alltid syntes på mig eller mitt sätt att vara.
Idag går det framåt, långsamt. Åtminstone känns det som det och jag försöker på egen hand bearbeta mig själv.
Även om det är ett dagligt problem så har jag med tiden blivit mer insiktsfull och försöker lära mig hantera och acceptera.
Det som för vissa är en enkel väg är för mig en lång väg. Men jag ger inte upp, någonstans där framme finns slutet. Kanske kan jag åtminstone se slutet och acceptera att det är tillräckligt, att leva med det. Det är okej! en mitt mål är attslippa sömnproblemen och nå vägens ände.
Ett steg åt gången!!
Kommentarer
Mamma
Fint skrivet, du är en riktig kämpe, tycker jag! Stor KRAM
Syster
Jätte fint skrivet SIS!! Helt rätt inställning. Du är en riktig kämpe💕 du vet att jag finns där för dig om det är något!! Kramar
Trackback
