Sömnbrist

Såg en stund på Efter Tio med Malou idag och det handlade om hjärnan, bland annat vikten av att sova och om sömnbrist. Skrämmande nog kände jag igen mig själv i stort sett allt som den gästande kvinnan med sömnproblem berättade Om. På något sätt var det även en skön känsla att höra någon annan berätta om samma sak som jag själv har problem med och att känna att man inte är ensam. 

 

Vi "bör" sova en tredjedel av vårt liv och självklart skiljer det sig från person till person hur många timmar per natt man behöver. Alla är olika men normalt är 6-8 timmar. 

Det är under sömnen du vilar kropp och knopp, fysiskt och psykiskt. Vi behöver grundsömn och den återhämtning som sker under sömnen. Sömnbrist kan leda till dåligt minne (vilket jag själv har märkt).

 

 

Jag har aldrig velat prata så öppet om mina problem för jag trott och känt dels att andra inte förstår och jag vill inte heller vara den som alltid är trött och tråkig, den som alltid svarar "jo helt okej, men trött" varje gång någon frågar mig hur det är. Att vara den som får tacka nej för att jag är helt slutkörd eller att alltid prioritera att komma hem i hyfsad tid för att inte äta kvällsmål för tätt inpå läggdags och sen försöka varva ner. Att vakna och aldrig känna sig utvilad eller riktigt pigg.

Att trycka ner sig själv och stämpla sig själv som ett stort problem, önska att man var som "andra". 

 

Har haft sömproblem i ungefär sex år, det började när vi bodde i Oskarshamn. Det är svårt att sätta fingret på vad det grundar sig i, Om det gör det eller varför jag fick det. Kanske behöver det inte bero på något annat än stress och för höga krav På sig själv och andra. Precis som kvinnan i Efter Tio har det pågått länge och jag har provat allt från motion, varm mjölk och sömnskola Som jag gick på förra hösten.

Kvinnan led av utmattningssyndrom och det känns som det är något liknande jag själv drabbades av. En dag kan jag vakna och inte ha lust med något alls, allt är jobbigt och tråkigt. En annan dag är det helt tvärtom.

Men jag har svårt att tillåta mig ta det lugnt en hel dag och blir lätt rastlös, mest mentalt trots att jag egentligen är svintrött.

Ska verkligen försöka prioritera att göra avslappning så ofta jag kan för att hitta lugn och andas.

 

Det är först nu i efterhand som jag kan inse och litegrann acceptera att jag har problem. Men det är fortfarande väldit jobbig Men bättre. Nu har jag lärt mig att oftare säga nej och tänka mer på mig själv. Det är fortfarande mycket som jag behöver jobba med, psykiskt. 

 

Har man inte själv sömnproblem är det svårt att förstå oss som har det Och det kan jag förstå. Förut kunde jag i stor sett somna var som helst. Något som jag säkert inte är ensam om är att om man har sömnproblem vill man INTE höra hur lätt och mycket någon annan har sovit så fort man nämner att man själv haft problem att somna eller Sova. Det gör en bara mer uppstressad.

 

 Att tidigt varje kväll börja tänka på kommande natt eller oroa sig tar onödig energi. Att sen inte kunna somna eller vakna flera gånger varje natt eller vakna tidigt på morgonen trots dålig sömn och inte kunna somna om, tar ännu mer energi. Helt plötsligt kan det ha gått två, tre eller fyra timmar innan man somnat. Panikattackerna kommer. Inte ens spikmattan hjälper då.

När klockan sen ringer tidigt på morgonen är man helt borta och sen känner man sig som en zombie hela dagen.

Det är hemskt.

 

Inte konstigt att man gick ner mycket i vikt när det var som värst, trots att man åt precis som vanligt. Jobbade varannan helg, pluggade på heltid, städade, lagade maten, handlade och tvättade. Hur kunde jag tillåta mig själv detta och skämma bort Daniel så? Och NEJ jag har aldrig, som vissa trott, stoppat fingrarna i halsen för att inte behålla maten Och därav gått ner i vikt. Jag älskar mat. Jag hatar själv att se bilder från tiden då jag var som smalast. Sjukt vad som kan hända med kroppen. 

 

Jag är noggrann, precis som många andra, med att försöka äta var tredje- fjärde timme för jag vet att jag behöver det och annars blir trött och på dåligt humör. Något som var intressant att höra idag var att personer med sömnbrist ofta äter på kvällarna eller natten utan att egentligen vara hungriga. Det gör jag. 

Varje kväll innan jag går och lägger mig måste jag äta, tar alltid minst två omgångar och jag dricker gärna varm mjölk, blir ofta två koppar eller en stor temugg. Men det har blivit en dålig vana i många år och nu känns det som jag behöver det. Tyvärr. Ofta kommer även ångesten smygandes. Just för att det är ett onormalt beteende, inte för mängden mat eller mjölk. Varför kan jag inte ta en omgång och en kopp mjölk? Varför äter jag ibland fastän jag är Mätt? Det är själva grejen och absolut INTE att jag oroar mig för min vikt, för det behöver jag definitivt inte. 

........

 

Att Daniel fortfarande orkar med mig efter alla dessa år med mina problem, sömnlösa nätter, kort stubin, panikattacker, hjärtklappning i stort sett varje kväll..

Tyvärr kan det grunda sig i som jag tidigare nämnde, att jag drog ett alltför tungt last i hushållet under för lång tid men han har sedan alltid och fortfarande funnits där för mig Som ett stöd. Självklart orkar inte heller han med det alla gånger och tappar humöret och blir arg. Det förstår jag. Men du ska veta att jag älskar dig för allt du gjort och gör. Du är den person som känner mig mest gällande detta Och även den som fått lida av mina problem. 

Jag blir som en helt annan person de kvällar och nätter som är svårast.

Känner mig ofta deprimerad, svårt att visa sina känslor lika mycket, ser mest problem. Man glädjes inte liks lätt. Däremot faller jag lätt i gråt. 

 

NU är det mycket bättre men jag har fortfarande mycket att jobba på... Men trots en bergochdalbana går det mer uppgör än nedför, även om större svackor kan komma ibland.

 

 Jag begär inte att ni ska förstå men jag vill att ni ska veta om det. Inte heller vill jag att ni ska tycka synd om mig eller Känna att ni behöver prata med mig om det. Helst vill jag inte prata om det och göra mig mer påmind Om det än vad jag redan är dagligen. 

 

Jag försöker acceptera att jag har problem, acceptera att jag ibland kan sova dåligt, acceptera att jag inte kan somna, acceptera att jag är trött....

 

Hade kunnat skriva om så mycket mer men en lång historia får bli kort. Nu tar vi fredagskväll..

 

S.Ö.M.N.

 

Grymt skrivet vännen!! Och även ett bra "svar på tal till många som bryr sig i onödan" !! Du är stark! Ni är starka ihop! Det är ju därför ni har varit ett par i hundra år:) go girl!

Håller med Linda - bra skrivet!! Tycker du är så stark som öppnar upp dig så här för alla, tror det kan vara bra att ventilera sig!! vet vilken kämpe du är och varit i flera år!! Du är bäst finaste syster 💗saknar dig! Finns alltid där för dig vad det än är, det vet du!

Min fina plutta, du är modig coh stark som skriver om detta. Ja precis, STARK. Och du vet att jag alltid hejar på dig!

Grymt bra skrivet, starkt!
Hoppas allt är bra i Frankrike :)

Vad klokt och insiktsfull du skriver finaste Therese! En stor varm kram till dig! moster Eva